Regndropparna faller liksom så tårarna.

Måste bara skriva av mig innan jag spricker. 
Det är inte ofta jag skriver sådana här privata saker på min blogg, men nu är det ett måste. 
 
Igår tog det slut mellan mig och Kenny, jag vet inte om det varar för evigt eller om vi bara behöver en paus. 
Men så ligger det till iallafall, är tacksam för all stöttning jag har fått och för alla som visar sig att dem bryr sig. Det är jättefint gjort av er. Ni anar inte hur mycket jag behöver det just nu. Både psykiskt och fysiskt. Ska inte gå in mer på varför det tog slut på bloggen då det är väldigt personligt. 
 
Tackar ännu en gång för all stöttning och jag hoppas att jag kan finnas till hands någon annan gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback