11 september. Vilket minnesvärt datum genom historien.

 

När jag hör 11 september faller genast mina tankar till attentaten på World trade center.

Det var elva årsedan det hände, idag. Vilken hemsk tragedi det var. 

 

Jag minns än idag, hur vi alla på Åsenskola samlades i skolans matsal för att ha en tyst minut.

Jag hade knappt gått i skolan i en månad. Jag hade precis börjat förskolan. Det var självklart lite läskigt att träffa alla äldre elver på skolan, på en och samma gång. Men jag minns det så klart. Allting var så tyst, den ända minuten. Minuten kändes som en timma. En timma av tystnad då tiden bara stannade upp. 

 

Jag antar att jag då inte var riktigt medveten om hur allvarlig denna händelserna var när jag var fem år gammal.
Allt jag visste var att det var hemskt. Hemskt och dåligt gjort. Vad mer kan man tro när man är fem år gammal? 

 

Här är en video från händelsen i New York 2001.

 

 Den andra saken som jag minns väldigt klart är när Anna Lindh dog. När hon blev mördard. 

Denna händelsen hände för nio år sedan idag. Då gick jag i tvåan. Samma sak hände då, då fick alla samlas i matsalen. Den händelsen minns jag sämre än den två år tidigare. Jag visste inte riktigt vem Anna Lindh var och visste inte vad hon gjorde heller. Allt jag visste var att hon hade blivit mördad.
Nu i efterhand vet jag ju att hon var utrikesminister. Och att hon dog 05:29 denna dagen för nio år sedan. 

 

Detta var Anna Lindh.

 

 

 Om man nu ska sprida någonting lyckligt över allt det hemska som har skett kanske? I natt släpptes de två journalisterna från Sverige som var fångar i Eitiopien. Efter ett år, välkommna tillbaka Johan Persson och Martin Schibbye. Skönt att ni äntligen är tillbaka. Eller ja, snart tillbaka. Dem har mellanlandat på okänd plats, abra för att få ta igen sig innan dem möter pressen. 

 

Detta är videon som GT har lagt ut idag.