Idag fick jag svar från min första intervju, hon heter Amanda har haft en ätstörning och svår uppväxt och har nu flyttat till Luleå.

Berätta lite om dig själv!
Jag heter Amanda, är 18 år och bor för tillfället i Luleå men är från Stockholm. Jag går andra året på gymnasiet, estetik/media med inriktning journalistik. Jag har en mamma, pappa och tre syskon. En storasyster på 23 år, en storebror på 21 år och en lillasyster på 12 år. Jag är tillsammans med en kille från Luleå sen juni 2010 och vi är även förlovade sen 12 januari 2013.

Hur ser en vanlig helg ut för dig? 
När det blir helg så är jag med min pojkvän och myser, tittar på film, äter god mat eller så pluggar jag för att hinna med allt skolarbete. Självklart lägger jag ner extra tid på bloggen då också.

 

Min ätstörning kom till när jag gick i mellanstadiet på grund av konstant mobbning där jag väldigt ofta fick höra att jag var tjock och ful och jag ville då förändra mig i hopp om att bli omtyckt igen. Det började lite lagom med att jag tog bort frukosten och ljög till mina föräldrar om att jag hade ätit för att dom inte skulle tjata på mig. Eftersom att jag var helt utan vänner så valde jag också oftast bort lunchen då en av dom värsta sakerna jag vet är att äta själv och så var det också när jag var mindre. När jag kom hem efter skoldagarna sa jag självklart att jag hade ätit just för att slippa arga miner från mina föräldrar. Det gick inte så långt när jag var så pass liten och jag trodde att det var över när jag bytte skola till sjuan och fick kompisar men min ätstörning gjorde sig påmind åter igen. Jag tyckte inte om att äta och känna hur jag blev mätt. Jag tyckte inte om den känslan av att känna mig tjock. Jag slutade äta igen en lång period och det blev mycket sjukhusbesök för många olika anledningar och tillslut blev jag inlagd en natt för mina njurar och dom var nästan säkra på att det skulle bli operation så dom satte mig på fasta och det blev jag tyvärr överlycklig för och den natten sov jag ingenting alls. När jag sen på morgonen fick veta att jag inte behövde operation så tvingade dom mig att äta och jag åt två skedar tror jag, inget mer. Det blev mycket hemma för mig då jag inte orkade gå till skolan och bara ville sova.  Jag har kommit längre i min ätstörning och är på bättringsvägen men jag är fortfarande långt ifrån frisk. 

Jag flyttade ut när jag var 16 för att jag mådde så dåligt i Stockholm och inte kunde gå på det gymnasiet jag ville för att det gick folk där som jag inte var så omtyckt av och jag var rädd för att gå där. Eftersom att min pojkvän bor i Luleå så var det ett alternativ för mig att flytta dit och jag kom även in på gymnasium där. Till en början gick det bra men jag har aldrig kommit överrens med hans föräldrar och gjorde det inte då heller. Jag bodde där i 1½ år och tanken om att flytta hem slog mig måånga gånger men eftersom att jag älskar min pojkvän mer än allt så ville jag inte flytta tillbaka och linjen jag går där finns heller inte i Stockholm. Jag höll ut men i november förra året när min mamma var där gick dom över gränsen tusen gånger om så då flyttade jag ut på en gång och bodde hos min mammas bästa vän i en månad och sen hade jag egen lägenhet. Jag flyttade in i mitten av januari i år och jag mår mycket bättre där och är stolt över mig själv att jag stod ut med skitsnack och taskigheter från hans föräldrar så pass länge utan att ge upp.

 

Nackdelar Stockholm: Ingen pojkvän här, mycket dåliga minnen

Du fotar väldigt mycket kan man se på din blogg, vart får du din inspiration i från och vad tycker du är roligast att fota? 
Jag har alltid tyckt om att fota och jag får inspiration från min pappa, mamma och olika bloggar. Jag har inget favoritmotiv utan det handlar mer om känsla för mig och att hitta den. Men jag tycker om att fota människor, djur, natur/landskap och byggnader.

På din blogg står det att du har haft ett långdistansförhållande, vad är för och nackdelar med det? Vad fungerar bäst för dig? 
Jag och min kille hade ett långdistansförhållande vårt första år tillsammans och det fungerade för att vi inte visste något annat då. Det var jobbigt, det tärde på oss båda och det var ett riktigt jobbigt år även fast vi hade bra stunder också. Det finns nog bara en fördel med att inte bo nära varandra och det är att det blir mer speciellt när man ses, annars finns det bara nackdelar med ett långdistansförhållande. Fördelarna med att bo nära varandra är oändliga; vi ses varje dag, är med varandra 4-5 dagar i veckan och vi kan finnas där för varandra på ett helt annat sätt och det är lättare att lösa bråk också när det uppstår. Jag föredrar helt klart att bo nära varandra.

Du har inga vänner i Luleå skriver du, hur klarar du dig då? Studerar du i Luleå eller är det din kille som får dig att stanna?
Nej, jag har inga vänner i Luleå men det gör faktiskt inte så mycket för mig. Jag studerar där men det är mer min pojkvän än skolan som får mig att stanna för jag tycker inte om min klass eller lärarna så mycket men jag skulle aldrig klara av att bo så långt ifrån min älskade igen.

Vad tycker du är det viktigaste i en blogg för att den ska vara rolig att läsa? 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att ha bra bilder och inte bara mobilbiler, bra texter och lite åsikter inblandat. Jag tycker det är roligare att läsa en blogg som handlar om något speciellt, att man har en nisch på sin blogg och skriver framförallt om något speciellt. Det blir mer intressant då, enligt mig. 

KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL AMANDAS BLOGG!