Well det finns väl alltid en anledning, men har ännu inte kommit på vad den är.

I skolan visar jag mig stark, hemma framför familjen visar jag mig stark.

Det är just då när jag är ensam jag vågar släppa tyglarna och låta tårarna rinna. Varför? - Jag vet inte.

När någon är i närheten säger jag till mig själv ''Svälj det! Visa dig inte svag! Le för i helvete!!!''.

Skulle aldrig klara av all uppmärksamhet ifall någon såg mig gråta, gråta själv känns tryggast.

Ingen kan se mig svag, jag är den starka femtonåriga tjejen som alltid klassas som glad och possetiv.

Så står det i mina omdömen iallafall. Va händer om de får reda på att jag inte alltid är den glada femtonåringen som alla tror att jag är ? Kommer folk tycka annorlunda om mig? Kommer folk snegla med irriterande blickar och tänka varför låter hon inte allt vara som förr? Jävla attention whore!

Nej jag håller det för mig själv, det är bäst så. Förlitar mig inte på någon och vill inte lägga min börda på någon annans axlar. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara. Jag intalar mig istället att allting är bra med mig, att ingenting står fel till. Jag bara är nojig, vill ha uppmärksamhet, jävla attention whore.. Eller?