Älskade, saknade mormor♥
Jag miste dig & nu kommer du aldrig åter, mitt hjärta brister & jag bara gråter.
När jag står vid din gravstens sida tänker jag för mig själv vad skönt att du slapp lida.
Två år har gått & jag har ännu inte förstått, de rynkor du ännu inte hade fått.
Du dog så ung, hade du varit en man så skulle jag kallat dig för kung.
Livet är så orättvist jag förstår inte varför man tar livet av någon på ett sådant vis.
Men du är min älskade & saknade mormor & det lär alltid för bli vi.
Jag älskar min mormor♥ Vila i frid♥
Kommentarer
Trackback