Ett hjärtligt tack till mina närmaste som stöttar mig, när jag har det svårt.

Varje morgon som jag tvingas att gå upp, ler jag och tänker på er. Ni får mig att orka gå upp varje morgon.
Jag har så mycket att tacka er för. För alla tårar ni har torkat, för alla skratt ni har lockat till er, för allting.

Tack till mina vänner som finns där varje år, varje dag, varje minut. Ni får mig alltid att skratta, vad mer kan jag önska mig? Jag har världens bästa vänner och världens bästa pojkvän. Mina vänner hjälper mig med skolan, hjälper mig att plugga., allting för att jag ska få en bra framtid. När mormor försvann hade jag alla mina vänner rakt bakom mig som stöttade upp mig och fanns där för mig. Jag kan berätta vad som helst för mina vänner, allt mellan sjukdomar till killproblem.

Tack till min familj som jag kan prata med allting om. Min familj hjälper mig med allting man kan tänka sig. Allt från studier till att skjutsa mig till kompisar. Jag är sällan oense med min familj, vi äter alltid middag tillsammans och umgås med varandra varje dag. Jag hade inte velat byta ut min familj mot någon annan.

Jag är ledsen att jag inte alltid orkar finnas till hands för er. Att jag inte alltid är på humör utan kan vara en plåga ibland. Att jag ibland endast är till ett stort besvär. Därför är jag tacksam över personerna jag har runt om mig. Båda unga som gamla, flickor och pojkar, män och kvinnor. Ni får mig att orka fortsätta leva. Ni betyder mer än någonting annat. Jag älskar er oavsätt vad, även om jag inte alltid visar det.

- Random bild från 2011.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback