God eftermiddag! 

Hoppas allting är bra med er. 

 

Detta inlägget är tillägnat mina allra närmaste vänner. Jag tror dem vet lika väl som jag vilka dem är och kommer att känna igen sig i denna text som jag är påväg att skriva. Om inte så hoppas jag att dem vet det ändå. 

 

Det är inte det att jag inte har många ''vänner'' för det skulle jag påstå att jag har. Men det finns alltid folk som man är lite närmare med än den övriga kretsen. Spelar ingen roll vart i världen dem bor. Mina närmaste bor över hela Sverige. Tillexempel en i Norrland och en i Småland. Även om dem inte bor i närheten och kan ta sig hit när som helst så finns dem alltid där när jag behöver det som mest.

 

Kan inte tänka mig hur mitt liv hade sett ut utan dem. Dem är det absolut bästa som jag har. Så mycket som dessa personerna har gjort för mig är egentligen ofattbart. Hur ska jag någonsin kunna tacka dem? Jag är (som dem vet) inte den bästa på att visa mina känslor för vad jag egentligen känner. Spelar ingen roll om det är något jag gläds över eller något som får mig att bli sorgsen. Så då passade jag på att skriva detta inlägg. Eftersom jag vet att dem läser min blogg. Jag hoppas verkligen att dem vet inners inne att dem är mitt allt. Att dem har varit till all hjälp dem har kunnat. 

 

Jag har många fina minnen tillsammans med dem, men även jobbiga, tråkiga och allmänt ledsamma också. Men det händer alla, eller hur? Dem behandlar mig precis som om jag vore deras syster. Och jag som om dem hade varit något syskon till mig. Hoppas jag iallafall. Vem hade egentligen annars brytt sig om jag mådde bra eller dåligt? Vem hade annars brytt sig om jag låg uppe om nätterna? Det är just det, jag berättar ingenting men dem känner det på sig ändå. Som om dem vore synska. Jag är lyckligt lottad över att ha dem. Överlycklig borde jag vara. 

 

Jag hoppas att dem kommer leva ett långt och lyckligt liv och självklart hitta den sanna (om dem inte redan har gjort det) kärleken. Man kan inte mer önska sig utav en person. En lojal, roligm underbar, omtänksam partner. Jag hoppas dem lägger detta inlägget på minnet så dem inte glömmer bort mig. Jag ska iallafall göra allt i min makt för att inte glömma dem. Dem har varit till en sådan stor hjälp för mig under mina tonår. Har två år kvar som tonåring. Går allt som det ska så finns dem nog kvar där då också. 

 

Vill bara avsluta med att berätta att jag älskar er något otroligt. Kan inte annat än att fälla en tår när jag sitter här och skriver detta. Ni är som sagt det bästa som någonsin har hänt mig och jag hoppas att ni vet det. Och att ni känner igen er med vilka ni är också. Det tror jag nog att ni gör. Finns inte så många som skulle kunna säga att det är dem som har varit med igenom hela mitt tonårsliv. Genom alla mina problem, med mera. Men det kan ni. Hoppas ni ger er själva en liten klapp på axeln, för det är ni värda. Ni har räddat en 16 årig tjejs liv. Ni borde ha en stor eloge.